Jag trodde aldrig jag skulle stanna så länge

Sitter hemma i soffan och skriver novell. Det här brukar vara det bästa jag vet inom skolan. Men nu är jag tom. Helt tom. Vet inte vad jag ska skriva om, det tycks liksom inte bli några ord. För varje ord som skrivs, suddas två. Så känns det. Fasar även inför simning i skolan i morgon. V ä r s t a  s o m  f i n n s.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0