Ligger ensam hemma och lyssnar på Winnerbäck och spelar super mario till nintendo 8-bitars och tänker att livet kan inte bli mycket bättre. Fast ja det är ju just nu jag tänker så, inte imorgon eller om en timme.

Evighet som kändes som en evighet på riktigt
Du kan låna mig igen
Du kan förbruka mig igen
Dom himlarna har lämnat mig för länge sen
nu vet jag hur det känns
Jag hatar att bli liten
och vintern är så satans lång igen

Men kyss mig på munnen, vi glömmer det bara för kvällen
Ta mina händer, bara håll i dom vad som än händer
Och alla dansar och dom ler när dom sjunger om ångest
Och DJn spelar samma låtar för hundrade gången
Finns inget här att hämta, bara misär och längtan
Så håll mig hårt för ikväll är jag så jävla ensam
Försöker kväva känslan men jag längtar hem
Dom sjunger om att dekadens är min bästa vän
Och det slår mig när orden kommer ur min mun
Hur den här staden dödar dig när du är ung

Och vi kommer inte längre
Vi är tillbaks på noll
Men ingen kommer sörja
Vi har spelat ut vår roll
Vi glömmer hela skiten
Det betyder ingenting
Vi skulle kommit längre
Men räckte inte till
Vi blev som dom andra

- Vad ska du säga om han börjar prata om musik? Typ ”jag är efterbliven och har ingen iPod”. Du får säga att du gillar jazz eller nåt.
- Jazz?
- Ja… Min pappa säger att alla som är coola gillar jazz.
- Men din pappa är 40.
- 43.

Älskvärt.

Jag saknar den här dagen. Den bästa dagen i mitt liv.



♥

PS. Måste, måste börja gå och lägga mig tidigare klockan är 5.47, vafan gör jag uppe? DS.

"Måndagen den 14 jan
Rådepp. Grinade till Charlatas Flower. Robert och Frans vägrar visst känna mig. Det är okej att prata med mig på fester men inte i skolan. Pitt! Nära att ge upp. Efter 14 dagars lycka deprimerad. För 14 dagar sen skrev jag nyårsbrevet. Längre klarade jag inte att vara lycklig. Vad är det med mig? Under den andra eller tredje skoldagen fick jag ångest över alla läxor, men det var ju en bagatell. Det här är något helt annat. Det känns som om jag betyder noll. Om man inte är nån, varför då finnas? Vad har jag? Hela dan har jag plågat mig genom att lyssna på underbar musik. Jag har lyssnat på Flower på högsta. Jag kan inte fatta hur folk nöjer sig med att leva som de gör. Jag kommer från fel samhällsklass. Om nån tror att det inte har nån betydelse så tror den mycket mycket fel! För att vara något så måste man vara rik, tyvärr. Visst är det härligt att bli ignorerad! Visst är det härligt att vissa bara känner för att känna igen en ibland! Är det nån som inte håller med? Jag kan inte tänka mig att leva ett liv som mitt är just nu. Att vara en obetydlig person som ingen vet om. Hur kan folk leva så? Om det fortsätter som det är nu kommer jag nog inte att fortsätta detta liv."