" En saknar en sorg,  en jävla massa minnen det finns något inom mig som aldrig någonsin försvinner en obeskrivlig känsla, både kärlek och hat. Nu känns det som om livet börjar gå I samma spår saknar livet som vi hade men nu börjar jag förstå det kommer aldrig tillbaks, måste glömma det som va. Du är lycklig utan mig, jag ser du skrattar och du ler, jag säger att jag glömt de, jo att allt e helt okej men fuck it, hur ska jag nånsin glömma dig? det var du och ja för alltid, det var så de skulle va, det var bara med dig som jag kunde må bra. Men nu är det försent, jag har förlorat allt de bra. Det var så mycket som gick fel. Jag saknar dig så mycket. har du glömt allting du sa "det kommer alltid vara vi, alltid vara du och jag" Jag vill bara berätta att jag älskar dig, älskar dig för alltid. "

Aj, att se dig skratta och le, fick mig verkligen att inse, att du och jag, vi, oss, finns inte längre. Det gjorde så ont i mig, det var som ett hugg i hjärtat. Tårarna var inte långt ifrån att spruta. Samtidigt så kände jag glädje, att se dig glad var länge sen. Du har varit det ända jag tänkt  på, tänkt på hur det skulle vara om det skulle bli du & jag igen. Men du har nu gjort det klart för mig att du inte vill ha mig som vän. Fine, jag accepterar det, även om det är svårt. För att säga att jag inte saknar dig, det vore att ljuga.