Sitter på golvet i mitt rum och gråter. Hittade nämligen nyss en låda under min säng med gamla vykort och brev. Massa fina saker från gamla vänner som jag inte längre har kontakt med. Som liten hade jag verkligen världens bästa vänner de är oersättliga och jag saknar alla dagar så himla mycket! Saken blir ju inte bättre av att jag spelar kent på högsta volym.

Vänner föralltid eller hur var det?