Anders var ju lite såhär ändå på väg att splittras eller under lång tid. Så kanske hade han fått sämre kontakt på grund av det och så. Jag saknade redan Anders, innan han dog. I en dröm drömde jag att du ringde mig, du min bäste vän. Du var som vanligt. Du drog skämt och retades, och skrattade. Du berättade att du fått en ny medecin som var den bästa någonsin. Och du hade varit på världens bästa konsert. Allting som du hade gjort var som vanligt världens bästa. Och de där med att du hade dött, det var ju såklart ett skämt eller något slags misstag. Men sakta förändrades rösten och jag förstod att det var någon annan som härmade dig och du gled bort igen, du min bäste vän. Och jag hann inte fråga vad du tyckte om allt, minneskonserten till dig. Skulle vi spela min nya låt eller inte? Och vilken låt skulle vara intro? Och framförallt, jag hann ju aldrig fråga dig varför du hoppade. Jag trodde jag hade tid. Jag trodde att jag hade tid.

Ååh vad du är fin♥