We are falling apart

Jag orkar inte just nu, det finns ingen kraft inom mig längre. Det är liksom något som fattas, något som finns där till och från. Något som har saknats ett tag nu. Något som får mig att orka att vara glad att känna mig levande. Men som sagt det var ett tag sen det kom för att stanna. Jag och Kristina har krigat oss igenom matten idag vi satt från klockan fyra till strax efter åtta. Men inte blev vi bättre. Jag ska skriva en engelska-analys nu också. Jag saknar glöden. Vill bara sova tills den kommer tillbaka. Men den kommer aldrig. Jag vill tillbaka ett år från nu och stanna där. Nian, vad jag saknar det. Hela tiden. " Jag tappar allt hela tiden, men jag är väldigt sentimental, jag är faktiskt det. Jag e det. Men jag tycker inte det är något problem, inte med min person i alla fall. Kommer du ihåg förra veckan? Fan vad bra det var då. Varför är det inte så bra nu?"


Vad enkelt det var när det bara var vi

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0