Och vi kommer inte längre
Vi är tillbaks på noll
Men ingen kommer sörja
Vi har spelat ut vår roll
Vi glömmer hela skiten
Det betyder ingenting
Vi skulle kommit längre
Men räckte inte till
Vi blev som dom andra

- Vad ska du säga om han börjar prata om musik? Typ ”jag är efterbliven och har ingen iPod”. Du får säga att du gillar jazz eller nåt.
- Jazz?
- Ja… Min pappa säger att alla som är coola gillar jazz.
- Men din pappa är 40.
- 43.

Älskvärt.

Jag saknar den här dagen. Den bästa dagen i mitt liv.



♥

PS. Måste, måste börja gå och lägga mig tidigare klockan är 5.47, vafan gör jag uppe? DS.

"Måndagen den 14 jan
Rådepp. Grinade till Charlatas Flower. Robert och Frans vägrar visst känna mig. Det är okej att prata med mig på fester men inte i skolan. Pitt! Nära att ge upp. Efter 14 dagars lycka deprimerad. För 14 dagar sen skrev jag nyårsbrevet. Längre klarade jag inte att vara lycklig. Vad är det med mig? Under den andra eller tredje skoldagen fick jag ångest över alla läxor, men det var ju en bagatell. Det här är något helt annat. Det känns som om jag betyder noll. Om man inte är nån, varför då finnas? Vad har jag? Hela dan har jag plågat mig genom att lyssna på underbar musik. Jag har lyssnat på Flower på högsta. Jag kan inte fatta hur folk nöjer sig med att leva som de gör. Jag kommer från fel samhällsklass. Om nån tror att det inte har nån betydelse så tror den mycket mycket fel! För att vara något så måste man vara rik, tyvärr. Visst är det härligt att bli ignorerad! Visst är det härligt att vissa bara känner för att känna igen en ibland! Är det nån som inte håller med? Jag kan inte tänka mig att leva ett liv som mitt är just nu. Att vara en obetydlig person som ingen vet om. Hur kan folk leva så? Om det fortsätter som det är nu kommer jag nog inte att fortsätta detta liv."

Sitter och lyssnar på zackarias, och känner mig väldigt träffad. Funderar över nyår och om det är överskattat ( vilket det självklart är, är väl som vilken jävla dag som helst) när jag kommit fram till det så tänker jag steget längre och inser att ordet överskattat inte existerar, att det bara är ett påhitt av misslyckade människor. Ja. En dum bortförklaring. Kanske den dummaste. Åh vad jag hatar det ordet, men ändå använder jag det ofta. Fast det tyder väl bara på att jag är en misslyckad människa. Men så är det väl, livet är överskattat.

Här sitter jag och baddar såren med salt, det går åt helvete med allt.

Jag skäms lite nu. Skäms över Thedor Jensen. Vad är detta? Theo och Titiyo i ett samarbete, som visserligen inte låter allt för dåligt. Men det går inte. Titiyo och Theodor Jensen lyssna på hur det låter. Hemskt. Jag blir lite ledsen. Allt han tidigare gjort går inte annat än att älska. Både alla band han tidigare spelat i och hans soloskiva har varit grymma. Och som sagt samarbetet med Titiyo är inte hemskt, keep company heter de förresten. Det är inte musiken som skär i öronen, det är bara "Theo och Titiyo" som låter så illa det kan.

Det gör ont att veta, men lika ont att undra

Jag tänker aldrig på dig, bara ikväll ♥