Fyll mig med luft igen, gör mig synlig igen

Jag är inne i min fetaste kent-period någonsin. Helt sjukt. Alla vakna timmar är det kent som spelas.

Det här har för övrigt varit en asirri dag. Stör mig på folk. På präktiga människor som inte kan leva, inte kan göra något fel eller något som kan uppfattas fel. Blir tokig. Klarar inte av det.

Our love is like water

Ville bara tala om för alla där ute att nu har jag bokat biljett till Peace & Love. Bra då vet ni. Är galet extas och ser mest fram emot Håkan (såklart).

Rockenroll, blåa ögon - igen

Hittade inte ens bilden från romme, fann dock dessa




Luften smakar som en jordgubbspaj, en solig dag i maj

Det här är en dag man måste ta vara på. Vilket jag tycker att jag gjorde också. Bra. Tränade innan skolan, abitiöst? Ja. Men efter skolan var jag liksom fri och kände mig inte tvingad att gå till gymmet. Så jag och två fina vänner åkte till medis och mös i vårsolen. I mina nya solisar. Älskvärt. Har ingen fin bild på oss tre.. Eller det finns ju den där från Romme, men nej, det går inte med den. Vi får fixa det, snart.

Sena tåg

Nu kommer jag låta ytlig och äcklig men det får bli så. Hatar det, men måste få säga det. Jag sitter nämligen och kollar på gamla bilder och inser hur jävla långt hår jag hade. Vill ha tillbaka det! Vill, vill VILL!

 


Jämför liksom med nu, det går knappt över brösten..


Jag trodde aldrig jag skulle stanna så länge

Sitter hemma i soffan och skriver novell. Det här brukar vara det bästa jag vet inom skolan. Men nu är jag tom. Helt tom. Vet inte vad jag ska skriva om, det tycks liksom inte bli några ord. För varje ord som skrivs, suddas två. Så känns det. Fasar även inför simning i skolan i morgon. V ä r s t a  s o m  f i n n s.

Cold people cruel town

Det var längesen jag kände ett så starkt craving efter bd. Det kanske var ett tecken på att jag inte alls överlevde den här dagen. För när jag tänker på det så har den varit rätt jobbig. Speciellt slutet. Men jag har en otroligt fin vän (flera egentligen) men idag tänker jag på en speciell. Tack för att du är du Kristina, jag tycker om dig ♥

Snälla skicka ett vykort för jag undrar så

Är hemma från Thailand nu. Eller egentligen i lördags, men har liksom inte känt behov av att meddela det tidigare. Jag har haft det otroligt skönt, kan inte beskriva hur underbart det har varit att bara släppa allt som är här hemma. Bara glömma det för ett tag. Var dock rätt tungt att komma tillbaka till verkligheten idag igen. Men jag har överlevt.

Anyone else but you

Jag hatar mitt meningslösa liv.
Fast nej, ska inte klaga åker ju till Thailand på lördag. Det gör mitt liv värt att leva just nu, så sjukt värt. Helt underbart. Jag är kär i tanken.


Far as the eye can see


Lyckan i denna bild♥

We all die, but not all live

Sitter i skolan med min egen dator, fan vad skönt. Lyssnar på kent och hoppas av hela mitt hjärta att de kommer till peace & love i sommar. Dels för att de är sjukt jävla grymma men också för att det ska peppa Kristina att köpa biljetter. J A G  M Å S T E  D I T.

Jag vill inte verka obstinat

Nu är det bara väntan, inget kvar att hämta
Kan stå i mitten av nordstan och ändå vara ensam
Och Göteborg är vackert, men inte mycket mer
Tryggt och stelt och det ger mig ingen lycka mer
För hela staden äcklar mig men jag är dum och stannar
Den är en tjej jag tatt tillbaka fast hon knullat andra
Men kyss mig på munnen, vi glömmer det bara för kvällen
Ta mina händer, bara håll i dom vad som än händer
Och alla dansar och dom ler när dom sjunger om ångest
Och DJn spelar samma låtar för hundrade gången
Finns inget här att hämta, bara misär och längtan
Så håll mig hårt för ikväll är jag så jävla ensam
Försöker kväva känslan men jag längtar hem
Dom sjunger om att dekadens är min bästa vän
Och det slår mig när orden kommer ur min mun
Hur den här staden dödar dig när du är ung

Ta mig härifrån
Lilla London


Nu är det bara ängslan, som att vara fängslad
Det är samma känsla ifrån höghusen till radhuslängan
Eller i innerstan, för det finns inget kvar
Av det man en gång haft eller ville ha
Och alla drömmarna dom stulit och sen dratt i smutsen
Så man har gett upp en efter en för en plats som vuxen
Finns ingen nostalgi, bara ett låtsasliv
Jag måste göra nåt snart innan jag får panik
Finns inget kvar att nämna, bara en stad att bränna
Så håll ut lågorna så länge det finns gas i tändarn
Och jag vill inte verka obstinat,
men jag älskar att hata den här fucking stan

Vet egentligen inte varför jag älskar den här låten, men den är helt underbar ♥


Jag är pojken i glasögon hon var kär i en gång

Håkan Hellström i torsdags. Han var helt fantasiskt underbar. Obeskrivligt fin. Det var så många känslor som väcktes när han sjöng. Magiskt. Sen kom Lars Winnerbäck också, Lars fucking Winnerbäck (cool jag är) och tillsammans sjöng de För Sent För Edelweiss så sjukt fint ♥

Finast var Hurricane Gilbert och Jag Vet Vilken Dy Hon Varit I och självklart För Sent För Edelweiss. Han spelade dock inte nu kan du få mig så lätt, lite synd. Kanske tur dock, hade han gjort det hade jag gråtit som in i helvete.





Har så jäkla många bilder men alla har dålig kvalle, hade bara mobilkameran...


Like a knife

Ligger i sängen och är sjuk. Har varit det sen i fredags. Jag gick hem från skolan i fredags och sov mellan 12 och fem sen gick jag upp och jag vet inte vad jag gjorde sen gick jag och la mig igen 19.30, fett värt. Men jag hade feber och grejer. Idag mår jag lite bättre men är fortfarande inte frisk, ska fortsätta knarka alvedon så hoppas jag att jag kan gå till skolan imorgon.

För att natten hade bett oss

Ligger ensam hemma och lyssnar på Winnerbäck och spelar super mario till nintendo 8-bitars och tänker att livet kan inte bli mycket bättre. Fast ja det är ju just nu jag tänker så, inte imorgon eller om en timme.

Evighet som kändes som en evighet på riktigt
Du kan låna mig igen
Du kan förbruka mig igen
Dom himlarna har lämnat mig för länge sen
nu vet jag hur det känns
Jag hatar att bli liten
och vintern är så satans lång igen


Jag föddes i en snöstorm

Jag somnade till Kent igår under täcket. Så underbart♥

Jag ska hitta en plats ändå

Imorse när jag satt på tåget så förstod jag något och det gjorde mig så himla lättad. Det är något jag tänkt på så sjukt mycket den senaste månaden, det har verkligen irriterat mig. Jag läste ju Linda Skugges dagbok och där skrev hon om en kille som hette Kristian. Om Kristian skrev hon varje dag i tre år vilket borde bli 1095 gånger därför nämnde hon honom bara som K. Men i ingen av dessa 1095 texter skrev hon hans efternamn och jag har hela tiden undrat vem är den här Kristian. KRISTIAN! Vem är han? Idag fick jag veta det och jag är så lycklig, men också chockad. Linda ♥

När vinterisen ligger klar, kom ihåg mig då

Åh vad jag hatar okänsliga människor, otroligt enerverande och äckligt.  Lars Winnerbäck däremot, dig älskar jag ♥

It's all the same to me

Men kyss mig på munnen, vi glömmer det bara för kvällen
Ta mina händer, bara håll i dom vad som än händer
Och alla dansar och dom ler när dom sjunger om ångest
Och DJn spelar samma låtar för hundrade gången
Finns inget här att hämta, bara misär och längtan
Så håll mig hårt för ikväll är jag så jävla ensam
Försöker kväva känslan men jag längtar hem
Dom sjunger om att dekadens är min bästa vän
Och det slår mig när orden kommer ur min mun
Hur den här staden dödar dig när du är ung


Some might call me as a simple man

Jag tror jag lider av melankoli. Eller nej, ändå inte. Livet var ju så bra nyss. Jag kommer aldrig lära mig att förutse när de dåliga stunderna är på väg. Aldrig. Tror det är omöjligt. Det borde ju vara det i alla fall? Man kanske kan ha sina aningar, men ingen kan ju garantera att så kommer det bli. Nej, ingen kan det. Så hur var det? Melankoli juste. Det kanske är så trots allt.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0